FRÅN SVAGHET TILL KRAFT
- Lars Enarson
- för 5 dagar sedan
- 15 min läsning
Uppdaterat: för 3 dagar sedan
Bön under de femtio dagarna mellan Påsk och Pingst
”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8)
Påsk-söndagen som firas till minnet av Jesu uppståndelse från de döda enligt det kristna kyrkoåret[1], innebär också början på räkningen av de femtio dagarna mellan Påsk och Pingst. Paulus beskriver i Korinthierbrevet grunderna i evangeliet på följande sätt:
”Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna[2].” (1 Kor 15:1-4)
Grunden i evangeliet är att Jesus dog och uppstod enligt Skrifterna. I vers 20 skriver sedan Paulus om Messias uppståndelse: ”Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.” Förstlingen hänvisar till det som står i 3 Mos 23:9-11 om den första kärven som viftades inför Herren i Templet ”dagen efter sabbaten” under Påskhögtiden:
”Herren talade till Mose. Han sade: Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er och ni bärgar in dess skörd, skall ni ta den kärve som är det första av er skörd och bära den till prästen. Den kärven skall han vifta inför Herrens ansikte, för att ni skall räknas som välbehagliga. Dagen efter sabbaten skall prästen vifta den.”
Sedan står det om Pingsthögtiden:
”Sedan skall ni räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram viftofferskärven. Femtio dagar skall ni räkna, fram till dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett nytt matoffer åt Herren. Från de orter där ni bor skall ni bära fram viftoffersbröd, två kakor gjorda av två tiondels efa fint mjöl, bakade med surdeg, de är en förstlingsgåva åt Herren.” (3 Mos 23:15-17)
Påsken, och Pingsten som kommer från det grekiska ordet pentekoste som betyder ”femtionde”, är sammankopplade med varandra genom en räkning av femtio dagar från dagen efter sabbaten då viftofferskärven bars fram inför Herren.
Under Påsken äter man enbart osyrat bröd som är en bild på det nya livet vi fått genom Messias uppståndelse från de döda. ”Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat.” (1 Kor 5:7) "våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten." (1 Pet 2:24) ”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.” (2 Kor 5:17) Dagen efter sabbaten skulle prästen vifta förstlingskärven inför Herrens ansikte, "för att ni skall räknas som välbehagliga". Messias "utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull." (Rom 4:25)
När människan skapades av Gud står det: ”Och Herren Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande själ.” (1 Mos 2:7) På uppståndelsedagens kväll står det att Messias andades på sina lärjungar. ”Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande!” (Joh 20:22) De fick nytt liv utifrån Jesu uppståndelse. Petrus skriver:”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt.” (1 Pet 1:3)
Under Pingsten frambars enligt Lagen jäst bröd inför Herren, ”två kakor … bakade med surdeg”. Dessa jästa bröd utgjorde ”ett offer åt Herren av den nya grödan” (4 Mos 28:26) och frambars som en förstlingsgåva åt Herren. De jästa viftoffersbröden från den nya grödan är en bild på det nya uppståndelselivet i oss som nu hunnit växa till och mogna under de femtio dagarna mellan Påsk och Pingst.
Låt oss se vad Lukas skriver om de femtio dagarna mellan uppståndelsen och Pingsten:
”I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde, fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: ’Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.’ … När pingstdagen hade kommit [ordagrant i grekiskan: När den femtionde dagen hade kommit] var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande.” (Apg 1:1-5; 2:1-4)
Pingstdagen, den femtionde dagen, utgör avslutningen på firandet av Messias uppståndelse och fullbordandet och stadfästandet av det nya förbundet genom den helige Andes gåva, se Heb 8:7-12. ”I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill.” (Ef 1:13)
Lärjungarnas förvandling under de femtio dagarna
På första dagen, då uppståndelsen ägde rum, var lärjungarna tvivlande och rädda, instängda bakom låsta dörrar i fruktan för människor. Dagarna innan hade de bråkat med varandra om vem av dem som var främst. Strax efter detta bröt alla sitt löfte att inte överge sin Mästare. ”Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.” (Matt 26:56) Det var ett totalt misslyckande för dem alla. Ledaren bland dem hade dessutom offentligt förnekat sin Mästare inte mindre än tre gånger. Den storordige Petrus kunde inte ens bekänna sin tro inför en tjänsteflicka!
Men steg för steg förvandlades de alla. Efter fyrtio dagar var de förlåtna, upprättade och fulla av tro. Nu var de en enhetlig skara som sökte Gud i bön. Det står: ”Alla dessa höll endräktigt ut i bön.” (Apg 1:14) Efter femtio dagar kom så den helige Ande över dem och de blev frimodiga som unga lejon, redo att träda fram inför hela Israel. De var helt förvandlade!
Under de femtio dagarna mellan Påsk och Pingst ska vi be om en mäktig förvandling i våra egna liv, då vi får gå från kraft till kraft och även be om en ny andeutgjutelse som förvandlar församlingen från splittring och svaghet till endräkt och kraft i den helige Ande!
Det står om trons hjältar: "De var svaga men fick kraft, de blev starka i strid och drev främmande härar på flykten." (Heb 11:34) Paulus skriver: ”Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.” (Rom 1:17) ”Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.” (2 Kor 3.18) Det står om Guds folk: ”De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion.” (Ps 84:8)
Här följer 9 exempel på hur lärjungarna och apostlarna förvandlades under de femtio dagarna mellan Påsk och Pingst:
1. Från svaghet till kraft
”När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: ’Du var också med den där Jesus från Nasaret.’ Men han nekade: ’Jag vet inte vad du talar om.’” (Mark 14:67-68)
”Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse.” (Apg 4:33)
2. Från fruktan till frimodighet
”På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna.” (Joh 20:19)
”Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: ’Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord.’” (Apg 4:14)
3. Från tvivel till tro
”Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem.” (Luk 24:11)
"Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser.” (Apg 3:16)
4. Från inbördes stridigheter till fullkomlig enhet
”Det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst.” (Luk 22:24)
”När pingstdagen var inne var de alla samlade i full enighet. (SRB] … Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ.” (Apg 2:1; 4:32)
5. Från okunnighet till uppenbarelse
”Han sade till dem: ’Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt.’” (Luk 24:25)
”Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:” (Apg 2:16, 1917)
6. Från hårda hjärtan till brinnande hjärtan
”Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan.” (Mark 16:14)
7. Från uppgivenhet till stark kallelsevisshet
”Simon Petrus sade till dem: ’Jag ger mig ut och fiskar.’ De andra sade: ’Vi går också med dig.’” (Joh 21:3)
”en av dem måste tillsammans med oss vara ett vittne om hans uppståndelse.” (Apg 1:22)
8. Från svek till trofasthet
”Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.” (Matt 26:56)
”Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört.” (Apg 4:19-20)
9. Från förtröstan på egen kraft till förtröstan på Gud
”Då sade Petrus till honom: ’Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det.’” (Mark 14:29)
”När Petrus såg det sade han till folket: ’Israeliter, varför är ni förvånade över det här, och varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?’” (Apg 3:12)
Det är samma radikala förvandling vi ska be om i oss själva och i församlingen under dessa femtio dagar, för att bli mäktiga vittnen om Messias uppståndelse! Låt oss tro på Gud för bönesvar! ”… ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” (Apg 1:5) Andens eld i våra liv gör oss oövervinnerliga! Under de femtio dagarna mellan Påsk och Pingst ska vi be om en mäktig förvandling i våra egna liv och ett nytt dop i den helige Ande och eld!
Räkningen av de femtio dagarna
Den första kärven som bärs fram inför Herren under påsken, ”dagen efter sabbaten” kallas på hebreiska för Omern. Räkningen av de femtio dagarna kallas därför bland judarna för Omer-räkningen eftersom den skulle börja på den dagen. Omern, förstlingskärven, är en bild på Messias uppståndelse och hans nya liv i oss. Omer-räkningen är ett femtio dagar långt firande av Jesu uppståndelsen från de döda, vilket utgör själva grunden för vår tro.
”Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.” (1 Kor 15:17-20)
Varje kväll, direkt efter solnedgången under de femtio dagarna, då en ny dag börjar, räknar judar dessa femtio dagar inför HERREN. Den traditionella ceremonin som finns i alla judiska böneböcker ser ut på följande sätt. Först citeras budordet:
”Jag är redo att uppfylla det positiva budet att räkna Omern, som det står skrivet i Toran: ”Sedan skall ni räkna sju hela veckor från dagen efter sabbaten, från den dag då ni bar fram omern som ett viftoffer. Femtio dagar skall ni räkna, fram till dagen efter den sjunde veckan. Då skall ni bära fram ett nytt matoffer åt HERREN.” (3 Mos 23:15–16)
Sedan följer en bön från Psalm 90 ”Må HERRENS, vår Guds, ljuvlighet vara över oss. Ge framgång åt våra händers verk, ja, åt våra händers verk må du ge framgång.” (Ps 90:17).
Denna bön om välsignelse är förknippad med Mose välsignelse av Israels barn när de hade byggt Tabernaklet i öknen i lydnad för Gud. ”Mose inspekterade hela arbetet, och se, de hade utfört det så som Herren hade befallt. Så hade de gjort. Och Mose välsignade dem.” (2 Mos 39:43)
Direkt efter bönen från Psalm 90 följer en tacksägelse och lovprisning till Gud för förmånen att kunna få uppfylla och lyda ett av Guds bud.
”Välsignad vare Du, Herre, vår Gud, Världens Konung, som har helgat oss genom Sina bud och befallt oss angående Omer-räkningen. Idag är det den ____ dagen, vilket är ____ vecka/veckor och ____ dagar, i Omer-räkningen. (Här fyller man i det rätta antalet veckor och dagar i Omer-räkningen.)”
Efter denna välsignelse ber man så hela Psalm 67:
1 För sångmästaren, med stränginstrument. En psalm, en sång. 2 Må Gud vara oss nådig och välsigna oss. Må han låta sitt ansikte lysa över oss, sela,3 så att man på jorden lär känna dina vägar, bland alla hednafolk din frälsning. 4 Folken må tacka dig, Gud, alla folk må tacka dig.5 Folkslagen må glädja sig och jubla, ty du dömer folken rätt och leder folkslagen på jorden. Sela.6 Folken må tacka dig, Gud, alla folk må tacka dig.7 Jorden ger sin gröda, och Gud, vår Gud, välsignar oss.8 Må Gud välsigna oss och må alla jordens ändar frukta honom.
Messianska judar lägger till följande bön:
”Vi tackar Dig Fader för vår Herre Jeshua Messias, som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Han uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Må din Ande utgjutas över oss enligt ditt löfte: 'han ska döpa er i den helige Ande och eld!'”
Psalm 67 är en mäktig, profetisk psalm. Det som hände på Pingstdagen i Jerusalem var en uppfyllelse av bönerna i denna psalm. Vi kan tänka oss att apostlarna och lärjungarna bad denna psalm under de tio dagarna före Pingsten i den övre salen. Från utgjutelsen av den Helige Ande på Pingstdagen blev Guds väg och hans frälsning känd bland alla folk genom evangeliets förkunnelse. Detta ska vi be om också i vår tid!
Bönen ”Folken ska tacka dig” i vers 4 och 6 översätts också med ”Folken ska erkänna dig!” Vi ska be att folken i våra nordiska länder och i Europa ska erkänna, tacka, prisa, upphöja och ära den Ende levande och sanne Guden och hans Son!
Vi kan be Psalm 67 på följande sätt:
1 För körledaren, med stränginstrument. En psalm, en sång.
2 Må Gud vara nådig mot oss och välsigna oss, må han låta sitt ansikte lysa över oss. Sela
3 Då ska din väg bli känd på jorden [i Norden och Europa], din frälsning bland alla hednafolk [evangeliet ska förkunnas med kraft].
4 Folken [i Norden och Europa] ska tacka [prisa och erkänna] dig, Gud, alla folk ska tacka [prisa och erkänna] dig.
5 Folken [i Norden och Europa] ska glädjas och jubla, för du dömer folken rätt och leder folkslagen på jorden. Sela
6 Folken [i Norden och Europa] ska tacka [prisa och erkänna] dig, Gud, alla folk ska tacka [prisa och erkänna] dig.
7 Jorden ger sin gröda [skörden ska bärgas in i Norden och Europa] och Gud, vår Gud, välsignar oss.
8 Må Gud välsigna oss [i Norden och Europa], och må jordens alla ändar frukta honom.
Församlingen är kallad att vara ett ljus
”Så säger han som håller de sju stjärnorna i sin högra hand, han som vandrar bland de sju ljusstakarna av guld. … Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.” (Upp 2:1, 5)
Psalm 67 innehåller i hebreiskan utöver inledningen sju verser och 49 ord, dvs lika många verser och lika många ord som antalet veckor respektive dagar i räkningen av Omern fram till Pingstdagen, den femtionde dagen. Inledningsorden till psalmen uttrycker den extra tyngd som är förknippad med denna psalm genom att den använder hela fyra olika uppmaningar till lovprisning: 1 För körledaren, 2 med stränginstrument. 3 En psalm, 4 en sång.
Enligt en gammal judisk tradition, uppenbarade Gud Psalm 67 först för Moses och sedan för David, genom att de i en syn såg en glänsande platta av rent guld i form av en sjuarmad ljusstake. De sju verserna (utöver inledningen) stod skrivna på de sju armarna på ljusstaken, en vers på varje arm på följande sätt:
Församlingen är kallad att vara ett ljus. Ljusstaken är en bild på den Helige Andes kraft och närvaro. När Sakarja fick se en ljusstake av guld med sju lampor, sa ängeln till honom: ”Detta är HERRENS ord till Serubbabel: Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot.” (Sak 4:6)
Den sjuarmade ljusstaken beskriver Andens uppståndelsekraft i våra liv. ”Och om hans Ande som uppväckte Jeshua från de döda bor i er, då skall han som uppväckte Messias från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.” (Rom 8:11)
Talet tre upprepas fyra gånger i beskrivningen av ljusstaken.
”Han gjorde ljusstaken av rent guld. I hamrat arbete gjorde han den med fotställning och stam. Dess skålar, knoppar och blommor gjordes i ett stycke med den. Sex armar utgick från ljusstakens sidor, tre armar från ena sidan och tre armar från andra sidan. På den ena armen sattes tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma, och på den andra armen likaså tre skålar, formade som mandelblommor, vardera bestående av en knopp och en blomma. Så gjordes på de sex armar som utgick från ljusstaken. Men på själva ljusstaken sattes fyra skålar, formade som mandelblommor med sina knoppar och blommor.” (2 Mos 37:17-20)
Tre är talet för uppståndelse och talet fyra står för hela världen med de fyra väderstrecken. Likaså står det att skålarna skulle formas som mandelblommor. Mandelblommorna symboliserar också liv och uppståndelse precis som Arons stav grönskade inför HERRENS ansikte med utslagna mandelblommor. ”Nästa dag gick Mose in i vittnesbördets tält, och se, Arons stav för Levi hus grönskade, och den hade knoppar och utslagna blommor och mogna mandlar.” (4 Mos 17:8) De andra stavarna hade inget liv.
Vi behöver be om mer av Andens uppenbarelse och uppståndelsekraft i församlingen i våra länder i Norden och Europa, precis som Paulus bad:
“Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.” (Ef 1:17-19)
Bön under de femtio dagarna mellan Påsk och Pingst
Det finns kraft i överenskommen bön enligt Guds ord. Ta tid under de femtio dagarna mellan påsk och pingst att be om en ny andeutgjutelse över dig själv och över församlingen i Norden och att den förvandlas från splittring och svaghet till endräkt och kraft i den helige Ande!
1. Be Psalm 67 samt det messianska tillägget (se ovan!)! Låt tron och förväntan växa för varje dag!
”…vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande.” (Apg 1:4-5)
2. Ta tid för gemenskap med Herren under dessa femtio dagar!
“Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike.” (Apg 1:3)
3. Gör upp med all synd och bekänn den inför Herren!
”Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh 1:8-9)
4. Tacka Gud för Messias uppståndelse från de döda och att alla som tror på honom har del i den uppståndelsekraften!
“… för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Rom 6:4)
5. Be att Gud välsignar församlingen i Norden så att Guds väg och frälsning blir känd i Europa!
”Må Gud vara nådig mot oss och välsigna oss, må han låta sitt ansikte lysa över oss. Sela Då ska din väg bli känd på jorden [i Norden och Europa], din frälsning bland alla hednafolk. Folken [i Norden och Europa] ska tacka [prisa och erkänna] dig, Gud, alla folk [i Norden och Europa] ska tacka [prisa och erkänna] dig.” (Ps 67:2-4)
6. Be om vishetens och uppenbarelsens Ande till en rätt kunskap om Messias!
“Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.” (Ef 1:17-19)
7. Be Gud om en ny andeutgjutelse över församlingen i Norden och Europa!
"Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?" (Luk 11:13)
8. Be att Gud sänder sin eld över oss!
”Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och vad jag önskar att den redan var tänd.” (Luk 12:49)
“Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem.” (Apg 2:3)
9. Be att församlingen i Norden ska förvandlas
från svaghet till kraft
från fruktan till frimodighet
från tvivel till tro
från inbördes stridigheter till fullkomlig enhet
från okunnighet till uppenbarelse
från hårda hjärtan till brinnande hjärtan
från uppgivenhet till stark kallelsevisshet
från svek till trofasthet
från förtröstan på egen kraft till förtröstan på Gud
”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8)
10. Be om en stor skörd där många kommer till tro!
“Jorden ger sin gröda och Gud, vår Gud, välsignar oss.” (Ps 67:7)
Må Guds Ande vila mäktigt över dig när du ber och söker Honom under dessa femtio dagar mellan Påsk och Pingst, från uppståndelsen till Andens utgjutande!
Lars Enarson
Norden 7:14
NOTER
[1] I samband med det första kyrkomötet som hölls i Nicea år 325 beslöt kyrkan under ledning av Kejsar Konstantin att lämna den bibliska kalender som Jesu apostlar och de första kristna hållit sig till då firandet av uppståndelsen inte alltid ägde rum på en söndag utan alltid på ”den tredje dagen”, dvs den 16 Nisan.
[2] Jesus uppstod på den första veckodagen, dvs på en söndag (Matt 28:1). Men grunden för tron är att han uppstod enligt Skrifterna på ”tredje dagen”, inte att det skedde på ”den första veckodagen”.
Comments